Höftproblem och avvikelser
Höftproblem (se listan och bilderna lägre ner..) och höftsmärta förekommer i olika former och kan ha olika ursprung. Det kan vara medfödd, uppstå efter en olyckshändelse eller utveckla sig under uppväxten eller även sent i livet. Vissa höftproblem uppstår utifrån genetisk anlag, andra kan orsakas helt av vårt eget beteende under livets gång, våra aktiviteter, vår ålder eller till och med våra konsumtionsvanor. Men även yttre faktorer som en olyckshändelse och missbruk kan ligga bakom ett problem med höften. Övervikt och undervikt har också ett inflyttande på hur en höftled utvecklar sig, framförallt om höften redan var avvikande från början.
Upptäckten av problemet
När ett höftproblem fastställs, oftast först med hjälp av vanlig röntgen, är inte alla ortopeder så benägna att fundera på en operation redan då. I visa fall kan det vara det bäst för patienten att ingripa direkt, inte minst om en ytersättningsprotes används. Det är tyvärr vanligare att en patient i stället rekommenderas att vänta medan ortopeden utan att uttryckligen säga så bara funderar på tillämpning av en konventionell höftprotes i framtiden. En såda protes med ett långt skaft medför förlust av den oftast annars perfekta lårbenshalsen. Att våra ortopeder i Sverige verkligen funderar så här bevisas enkelt med siffrorna från vårt eget Höftprotesregister. Under hela året 2012 användes bara 72 ytersättningar från mer än 15978 svenskar som under detta år behövde en höftprotes. Alla vet att en konventionell höftprotes har en begränsad livslängd, speciellt hos en yngre och/eller hög aktiva personer. Detta är anledningen varför ortopeder vill vänta tills patienten har blivit äldre och mindre aktiv. Slitaget blir då lägre och eventuella revisionsoperationer inte allt för många….hoppas man. Men ortopederna bortser härmed helt från patientens egna önskemål i saken. Vi vill alla behålla vår normala aktivitetsnivå, även efter vi har fått en höftprotes och därför borde man satsa på ytersättningsproteser!
När man borde ingripa
Ta mig inte fel, en ytersättningsprotes sätts inte in i förtid men kan som tur är sättas in många år tidigare än en konventionell protes. Därmed minskas för patienten många års onödig lidande och tas direkt alla begränsningarna bort som höftproblemet medförde. Familjen, kollegor och andra i din närhet kommer säkert att märka hur ditt tidigare dåliga humör som följd av smärtorna har försvunnit. Även kroppen kommer att må mycket bättre när du inte längre behöver sprutor med kortison och inte längre behöver ta smärtstillande och sömntabletter. En ytersättningsprotes sliter inte lika hård som en konventionell protes som beror på flera faktorer. En ledkula från en konventionell protes är alltid mindre eller mycket mindre i storlek än den egna anatomiska ledkulan brukade vara. Det betyder att den nya lilla kulan utför högre tryck på en mindre yta i ledskålen (punkt belastning) och medför hög slitage. Slitaget från en konventionell protes tilltar dessutom med tiden. Vid ytersättning tvärtemot får patienten exakt samma storlek ledkula tillbaka. Därmed fördelas trycket och belastningen i ledskålen över en större och normal yta och blir slitaget proportionellt lägre. Se också: Ett ledhuvud i normal anatomisk storlek.
Undersök visar att slitage från en ytersättningsprotes till och med avtar under åren till omätbara värden. Därför kan man från en korrekt insatt ytersättning förvänta att den kommer att hålla livet ut och utan behov för vidare operationer.
Ortopederna vet mycket väl att en konventionell höftprotes egenligen har en för liten ledkula och att den därmed har fått en benägenhet att hoppa ur led vid en mindre lyckad händelse. Man är också medveten om att en ytersättningsprotes är helt fritt från det här problemet. Bilderna bredvid bevisar poängen övertygande!
Alla andra stora fördelar med en anatomisk försvarbar protes som en ytersättning hittas i jämförelsen, se menyn under ”Ytersättning” -> ”Proteser”.
höftsjukdomarna och avvikelser som kan påverka höften:
ankylosing spondylitis (AS) eller Bechterew’s disease/syndrome
artros/osteoartrit (brosk förslitning)
avaskulär nekros (AVN)
coxa magna
coxa plana (även Perthes sjukdom och Legg-Calve-Perthes sjukdom)
coxa saltans (snapping hip)
coxa valga (benhals >135 grader) se bilderna nere
coxa vara (benhals <120 grader) se bilderna nere
dysplasi (ledkulan kan glida ur ledskålen)
femoro-acetabular impingement (FAI) se bilderna nere
Greater trochanteric pain syndrome (GTPS) /trochanteric bursitis
osteomyelitis
osteoporos (benskörhet)
protrusio acetabuli se bilderna nere
reumatoid artrit
slipped capital femoral epiphysis (SCFE)
transient osteoporosis of the hip
trochanterit
Vid protrusio acetabuli förflyttar ledkulan sig allt djupare och kan trängas i bukhålen. Under tiden passerade ledkulan också den så kallade ilioischial linjen som i bilden nedan befinner sig bakom orange strecken. ”Protrusio” kan vara en följd av trauma men oftast finns det en bakomliggande sjukdom som rheumatoid arthritis (reumatoid artrit), ankylosing spondylitis (ankyloserande spondylit), Ricketts (Ricketts sjukdom), Paget’s disease (Pagets sjukdom) eller Osteogenesis imperfecta (medfödd benskörhet).
