En föreläsning
Idag är
detta gammal information som bara sparas som referens!
Under
namnet ”Lärande luncher” organiserade Västerbottens Läns
Landsting ett antal föreläsningar i Frälsningsarméns lokal i centrala Umeå. Den
11:e november 2008 var ämnet ”På en konstgjord höft – livet ut?” som professorn i ortopedi Kjell G. Nilsson
höll i.
Jag
vill härmed ge er min syn på hans föredrag.
Bäst
är det om ni inte bara läser min skrivelse utan följer den 52 minuters långa
videon på föreläsningen. En kort inledning hittas här:
http://www.vll.se/default.aspx?id=37240
Själva
videon kräver en mediaspelare i din dator av något
slag som klarar av WMV filer. Länken till videon är:
mms://streaming.dvp.se/dvp/11_nov_fa.wmv
På bilden till höger:
Professor Kjell G. Nilsson
under föreläsningen i Umeå.
Under
föreläsningen bekräftade prof.
Nilsson ännu en gång den bilden som jag redan har på
svenska ortopeder i allmänhet, nämligen en kortsiktighet och konservativ
ståndpunkt gentemot ytersättningsprotesen. Den synen från ortopederna är inte till patienternas
fördel, tvärtom! Den kommer att innebära mycket mer lidande, lägre
livskvalitet, flera omoperationer och flera
begränsningar. Och varför då??? Ja, om ni lyssnar noga så hör ni professor
Nilsson berätta att ytersättningsprotesen är dyr! Så med andra ord ditt och mitt liv fördärvas
därför att en bra protes anses vara något för dyr!
Min
syn är en annan! En person som hjälpte bygga upp vårt samhälle under kanske 50
år eller mer förtjänar att få den bäst möjliga ortopediska metoden då han eller
hon råkar ut för höftproblem. Att ge en patient en protes av klart lägre
kvalitet och pris utifrån den finansiella beräkningen att patientens
kvarstående levnadsår inte kan vara så många och en protes av lägre kvalitet
kanske håller tiden ut är grymt! Är det ett acceptabelt sätt för att säga
”tack” till alla något äldre höftpatienter? NEJ!
Statistik
från Svenska
Höftprotesregistret är dessutom tydlig om alla andra
problem som kan uppstå med traditionella proteser under den tiden som våra ”visa?” ortopeder tror att protesen kommer
att hålla.
Förresten,
ortopedernas påstående att ytersättningsprotesen är dyr stämmer inte längre så snart
en patient behöver en omoperation av höften och en ny
protes. Redan då överstiger kostnaderna en enda operation med en ytersättningsprotes och ännu värre blir det om en tredje höftoperation behövs för en
patient med en skaftad protes.
Själva
frågan som prof. Nilsson ställde närvarande patienter och intresserade: ” På en konstgjord höft – livet ut?” besvarades av honom själv negativt, eftersom han erkänner att den traditionella
höftprotesen med plastinlägg helt enkelt inte klarar
den där uppgiften! Det är precis därför att man också krånglar till det så
mycket med att låta patienter vänta med sina nödvändiga höftoperationer, man
vet att den där protesen har stora begränsningar, samt nackdelar. Hade han
däremot ställt samma fråga gentemot ytersättningsprotesen
och dess paket med fördelar så hade hans fråga
kunnat besvaras positivt i stället!
På
samma sätt måste man nog konkludera från föreläsningen att ett val för en traditionell skaftad protes med ett inlägg
av plast i bäckenet är nog det dummaste man kan göra
om man på medicinsk-tekniska grunder skulle vara en god kandidat för en ytersättningsprotes. Professor Nilsson
påpekade en av skaftade versionens stora
nackdelar, nämligen ”benresorption”, något
som han i och för sig inte nämnde vid namn, fast menade. ”Benresorption” är en process i följd av små plastpartiklar som uppstår med en sådan protes vid varje benrörelse
under belastning. Omkring en miljon partiklar är det som han nämnde och visade,
den där siffran fastnade hos mig! Kroppen försöker sedan att kapsla in dessa
lösa partiklar med benmaterial från omgivningen, det tas exempelvis från
lårbenet eller bäckenet. Den lokala nedbrytningen av skelettets delar kallas ”benresorption”.
Ett
antal saker som professor Nilsson talade om kunde jag instämma med helt, fast hela tiden
var det sett från endast en enda synvinkel, nämligen från en ortoped som helt
tror på traditionella proteser med ett långt
skaft i benet och en skål med ett plastinlägg i bäckenet. Andra typer av
proteser nämndes lite, fast utan den information som varje protes i frågan var
berättigad till och som skulle visa deras överlägsna kvaliteter jämfört med traditionella
skaftade typer.
Professor
Nilsson nämnde endast ’artros’ och underliggande orsaker till artros varför en
höftprotes behövs, fast det finns många andra orsaker till.
Förutom
att det visades en bild med ett antal skaftade proteser och en ytersättningsprotes berördes det inte hur ytersättningsprotesen essentiellt skiljer sig och vilka fördelar den senast
nämnda bjuder sina bärare.
En
mängd stora nackdelar och kända problem som är typiska för traditionella skaftade proteser togs aldrig upp. Jag nämnar
några:
-
Benhalsen sågas av och ådrorna där tas bort, näringen genom blod till benets
övre del faller därmed bort.
- Ledkapseln
som hade sin infästning på benhalsen kommer att lida utan halsen, den fastnar
inte på skaftets metall.
-
Med ett skaft i benet introduceras en onormal belastning av benet, benets
naturliga stimulans genom vikten uppifrån ner är borttagen, i stället kommer
skaftet att utföra en slags kilverkan inne i benet.
-
Märgen tas för det mesta eller i vissa fall helt bort från benkanalen.
-
Olika felställningar av foten (in- eller utåt pekande) och oönskade
benlängdskillnader kan lätt uppstå genom operationen.
-
Protesen innebär alltid någon begränsning av den tidigare livsstilen,
aktivitetspatronen och arbetet.
-
Traditionella skaftade proteser har en mot naturen liten ledkula som därmed
också gärna hoppar ur leden (som kallas ”luxation”).
Professor Nilsson gav i själva verket en varning till närvarande publiken
att inte låta sig opereras för tidigt, eftersom det skulle betyda hårdare
slitage och kräva en tidigare omoperation av höften.
Igen syftades här på den traditionella protesen
och lämnades en otrolig chans oanvänd att nämna ytersättningsprotesen och att den än så länge har givit personer från 14 till
minst 78 år i ålder sina tidigare livsstilar tillbaka och då helt! Det finns
inte ett enda fall i hela världen med en försliten metall-på-metall
ytersättningsprotes, säger det inte tillräckligt?
Om
någon efter att ha läst det föregående ändå skulle tvivla på protestypen man
skulle vilja få, då kan man lyssna på vad prof. Nilsson förklarade om
skillnaden mellan någon med en naturlig höftled och någon med en traditionell skaftad protes i höften, då en svår olycka skulle inträffa. Personen med
sin naturliga höftled bryter kanske benhalsen
högt upp på benet (precis som skulle hända någon med en ytersättningsprotes i höften). Personen med redan en traditionell protes på plats bryter då sannolikt lårbenet någonstans i mitten
mellan höften och knäet; det stela skaftet bryter sig genom benkanalen.
Situationen som då uppstår blir ett stort problem för såväl ortopeden i
operationen som patienten, vilken plötsligt ser sitt liv helt förändrat från
den tidspunkten.
Varför
fortsätter professor Nilsson och andra ortopeder då ända med att helst ge oss
höftpatienter skaftade proteser, även om vi
skulle ha varit perfekta kandidater för en ytersättningsprotes på rent medicinska och tekniska grunder?
2008-11-16