Ett ledhuvud i normal anatomisk storlek


Vikten av ett ledhuvud i normal anatomisk storlek underskattas!

Vår naturlika höftled består av ett ledhuvud och en ledskål som i ideala och normala tillståndet passar varandra perfekt. Längst ut har ledhuvudet en omkrets som är fint och runt som är belagd med en yta av brosk. Detsamma fast tvärtom gäller också ledskålen som är fint och runt och på insidan belagd med brosk. Bilden som följer visar det ena och andra.
Ledhuvud

Brosket på ledens två ytor är poröst, det tar upp ledvätska (synovialvätska) när leden avlastas och släpper ifrån sig ledvätskan igen under belastning. Brosket fungerar i så fall ungefär som en svamp och ett buffert med dämpande egenskaper genom att sakta släppa ifrån sig ledvätska under belastning. Ledvätskan smörjer och har dessutom unika viskositetsegenskaper som skyddar brosket mot friktion och slitage.

På samma sätt som vi människor skiljer i storlek skiljer också våra höftleder sig från varandra i utformningen och storlek. Har du någon gång tänkt på vad som händer när du råkar ut för artros eller ett annat problem med höften som bara kan lösas med en höftprotes? Funderade du aldrig över vilket mått ditt eget naturliga ledhuvud har och vilket mått huvud ortopeden tänker sätta på din protes?

Om du aldrig gjorde det är det hög tid att du gör det nu, framförallt om du vet att du är i behov av en höftoperation! Det är skrämmande men ingen svensk eller norsk ortoped tar full hänsyn till vad din egen ledkula hade för mått och du kommer INTE att få samma mått tillbaka!
I stället får du en protes med ett huvud som kan vara hälften så stort! Jag antar att många läsare än så länge inte fattar än varför ett mindre ledhuvud ses som allvarligt och negativt och varför jag upprör mig om saken, läs i så fall gärna vidare!

ledhuvud-storlek

(A): Huvudets benägenhet att hoppa ur led minskar vid ökad diameter

Benägenheten att hoppa ur led (luxera):

Bild (A) förtydligar poängen om höftens benägenhet att hoppa ur led. Det här fenomenet tilltar vid ett mindre huvud (här  22mm) och avtar däremot vid ett större (här 44mm) huvud eller ännu större (helst!):
Vi födds ju avsiktligen med en höftled i just det där större måttet som är perfekt avstämd på våra kroppar och våra unika anatomiska förhållanden. Är du en mindre stor eller mindre kraftig person så födds du också med höftleder som förhåller sig till dina dimensioner och antagligen med ett mindre stort ledhuvud. Är du däremot stor, lång eller kraftigt byggd så kan man också förvänta att dina höftleder förhållandevis är större och dina ledhuvud större i diameter. Mätningar av ledhuvud som har gjorts under befolkningen i olika världsdelar visar tydliga skillnader i huvudets storlek men den brukar alltid förhålla sig anatomiskt korrekt till skelettet. Från teknisk synpunkt är det ovanstående helt logiskt, ändå tar våra ortopeder sig felaktigt friheten att gå rakt emot den här logiken. När höftpatienter ges en konventionell höftprotes är det alltid med ett för litet ledhuvud.

Ökad belastning, friktion och slitage vid ett litet ledhuvud:

belastning

(B): Kroppsvikten koncentrar belastningen vid ett 22mm ledhuvud på en farlig lite yta, det har konsekvenser!

Nästa bilden (B) visar följden om man tar ett hälften så stort ledhuvud i stället för det korrekta. Om du till exempel hade ett 44mm stort eget ledhuvud och sedan ges en protes med ett 22mm huvud innebär det en fördubbling av belastningen samt en märkbar höjning av friktionen och slitaget. Det borde tala för sig att ledhuvudet som är tänkt att ersätta vårt eget skall ha exakt samma mått och inte en millimeter mindre!! Med systemet som tyvärr alltid har hanterats i Skandinavien får förmodligen ingen höftpatient en protes med ett ledhuvud som helt stämmer överens med det egna måttet. I Skandinavien anses ett proteshuvud vara stort så snart det är 28mm eller lite större men i verklighet är det fortfarande idiotiskt lite i förhållande till det egna ledhuvud som man hade. Att det skapar nya problem är inte konstigt, en reflektion av detta har många av oss tyvärr sett i våra familjer eller vännerkretsar. En höftprotes ses därför som något negativt medan det inte behövs vara så om man bara använde ytersättning för alla lämpliga patienter!

Höftprotesregister i skandinavien visar allvaret i situationen:

Bilden bredvid visar hur allvarligt situationen är!ledkula Över höftoperationerna gjorda under 2015 i Norge fanns det fortfarande 66 patienter som fick sig ett helt olämpligt lite ledhuvud på 22mm. Vad? Ett huvud som är lika lite som bredden på din tumma? Så lite? Det kan självklart inte vara korrekt för kroppens kraftigaste led som ska bära hela kroppens vikt! Nu förstår du också varför konventionella höftproteser kan slita sönder så snabbt och behöva en ny protes inom 10-15 år!
Inte mycket bättre var det för 1869 patienter i exemplet ovan som fick nöja sig med ett ledhuvud på bara 28mm. Hela 6697 norska patienter lurades också tro att 32mm skulle vara ett bra mått för ett ledhuvud. Och dumt nog fanns det tydligen ingen intresse alls från norsk sida att visa hur stora ledhuvuden var för dessa 5 (bara!) patienter som antagligen lyckas få sig ett mått större än 36mm. Precis i omgivningen med större mått än 36mm där intresset borde vara allra störst finns det inget intresse alls från ortopedernas sida, helt fel!
Situationen i Sverige är lika illa som uppgifter från 2014 visar i nästa bilden:

Ledhuvud-sverigeMätningarna gjorda under världsbefolkningen i ett tiotal olika internationella studier visa att genomsnittliga diametern för ledhuvud ligger mellan 45 och 54mm för vuxna personer. Ledhuvud med mått så litet som 38mm och så stort som 60mm förekommer men ALDRIG 28 eller 22mm!! Det finns inga resultat från undersökning heller som visar att det skulle finnas några fördelar med att minska huvudets mått. Tvärtom visar all undersökning att störra mått är bättre i alla avseenden!

Se: Comparative measurement of diameter of femoral head in population of western uttar paradesh  och:

Alla undersökningar stödjer slutsatsen att ett större huvud ökar ”the head-neck ratio” och ger mer stabilitet, kommer att kännas mer naturligt för patienten, minskar slitaget, minskar chansen på ”luxation” alltså minskar chansen att den skulle hoppa ur led. Det är därför väl logiskt att man skulle försöka att återskapa höften till det original måttet så mycket man kan. Betydelsen av storleken visas i följande artikeln:

Se: Effect of Femoral Head Size on Contact Pressure and Wear in Total Hip Arthroplasty

Normal anatomi närmar man bäst med ytersättning:

Allt talar för att varje protes alltid ska förses med ett ledhuvud som har exakt samma ”äkta stora mått” som det egna naturliga huvud hade. Den här tvingande regeln följs endast av ytersättningsmetoden. På en röntgenbild från en person med båda typer syns skillnaden övertydligt: BHR-THR

Endast med ytersättningsmetoden följs denna regel och kan alla höftpatienter få sig ett ledhuvud som helt stämmer överens med kroppen. Ytersättningens ledhuvud tillverkas oftast i mått från 38mm till 58mm och i 2mm steg. Det betyder att alla kan få sig ett mått som inom 1-2mm stämmer med det egna måttet. Någon med ett 53mm eget huvud kan få sig en ytersättning på 52mm eller 54mm till exempel, som bestäms av ortopeden under operationen. Någon med ett eget 50mm huvud kan få en ytersättning med ett huvud på 48mm, 50mm eller 52mm, som igen kommer att bestämmas under operationen. Se till exempel tabellen över BHR:

Det kan inte undangå någon att BHR proteser bara tillverkas i mått mellan 38 och 58mm och som följer människans verkliga ledhuvud. Äntligen kan vi få ett ledhuvud som passar vår anatomi och sparar lårbenshalsen!